Varför jag hatar klyschor
Det handlar inte bara om att vägra skriva "som man bäddar får man ligga", även om man bör undvika det med. Det handlar om att klyschor dödar idébarn innan förlossningen.
Klyschor är inte bara onda i att de är ointressanta när man säger/skriver dem: de är desto ondare i deras lömska effekt under resten av tiden.
Elakhet 1 - Liknelser tappar poängen
En liknelse har en poäng. Att skapa en bild i din läsares/lyssnares huvud. Uttjatade liknelser uppnår sällan den poängen.
Om "som en blixt från klar himmel" inte bokstavligen skapar en bild av en blixt som exploderar med efterföljande åska på en nyss klarblå himmel, så är den inget värd. Jag uppmuntrar alla att hellre använda ovanliga liknelser eller allra helst helt nya liknelser.
Elakhet 2 - De avtrubbar din publik
Om du börjar berätta något som är förutsägbart, t.ex. om en polis som är alkholist och gift med jobbet, eller om du påbörjar en säljpitch genom att säga att ditt företag "arbetar hållbart", så har du redan tappat en del av din läsares/lyssnares uppmärksamhet, eftersom de fyller i resten av informationen självmant redan innan du berättat den, troligtvis även medan du berättar den.
Du kan inte bestämma när du ska få tillbaka uppmärksamheten om du redan tappat den, så regeln är enkel. Försök att aldrig tappa den.
Elakhet 3 - De avtrubbar dig
Oavsett om du håller en föreläsning eller om du skriver en bok, så är användningen av klyschor ett perfekt sätt att döda din egen kreativitet.
Du kommer aldrig att kunna hålla ditt mest inspirerande samtal eller skriva ditt största poetiska mästerverk efterföljande en klyscha. Sättet man utvecklar sin egen vision och sitt eget uttryck är genom att våga försöka, misslyckas och försöka igen. Klyschor är per definition, testade, säkra och oinspirerande.
Elakhet 4 och DET ALLRA VÄRSTA - De TÄNKER åt oss
Ovanstående poänger är anledning att undvika klyschor, men inte att hata dem.
Anledningen att man bör HATA klyschor är att de tänker åt oss.
Har du någon gång haft ett samtal, på jobbet eller över en middag och insett att du är totalt ointresserad av ämnet, men att du ändå deltar aktivt? Jag pratar inte om social etikett: jag pratar om att aktivt driva samtalet i en riktning som du själv är ointresserad av.
Detta händer för att det är ett scenario du upplevt hundratals, om inte tusentals gånger tidigare. "Trivs du på jobbet?" frågar han. Är det du som svarar? Tänker du verkligen efter och känner efter? Ger du din publik något meningsfullt och äkta?
Eller är det förra gången du svarade på frågan som upprepas? Är det kanske vad folk generellt säger om jobbet som kommer ur din mun?
Klyschor i böcker fungerar på samma sätt, om man inte arbetar aktivt för att undvika det. De kan verka harmlösa i sig ...
"Vad gör det om min karaktär är lite lik någon annans?"
"Varför kan jag inte skriva 'han vaknade med ett ryck'?"
Problemet är inte vad du skriver, utan hur du tänker efter att du skrivit det. Försök själv att påbörja en klyschig och uttjatad idé för ett kapitel eller en bok och upptäck, förhoppningsvis med förfäran, hur naturligt det blir att också fortsätta tankebanan på ett fullständigt banalt och förutsägbart sätt.
Inte bara konst
Detta gäller inte bara konst. Det gäller i vardagen, det gäller i arbetslivet och inte minst inom politiken. Att låta klyschor tänka åt oss är inte bara tråkigt, utan kan rent av vara farligt. Vi låter oss dras med i gruppmentaliteten och formar vårt sätt att resonera och prata efter denna, helt oavsett hur vedervärdig den är.
Avslutningsvis till alla författare
Och allra viktigast, om du brukar klyschor, så kommer det kokta fläsket verkligen att vara stekt. Dina författarsamtal och marknadsföringskampanjer kommer att vara sömnpiller. Och även om en och annan blir rik som ett troll på att upprepa uttjatade format, så är det få förunnat.
Du kommer dessutom att bidra till att publiken bara lyssnar med ett halvt öra på vad du och andra författare försöker säga, och ungdomarna som är vår framtid kommer att tappa all respekt för yrket och i slutändan kommer vi alla bittert beklaga att det var bättre förr.